Idag är en trist grå dag, då alla minnen kommer tillbaka, då man får den här känslan i hela kroppen att man bara vill hänga sig! Alla besvikelser genom åren alla händelser allt! Jag är trött på att känna så här, vart är min balans? varför kan jag inte bara bli hel! Istället går jag runt på jorden själv och eländig och tycker synd om mig själv! Blir iritterad på allt! Varför skaffar man barn om man inte tar hand om dom? Varför skaffar man barn för att straffa dom? Varför skaffar man barn om man är ostabil? Jag känner mig oälskad, oönskad och jävligt ensam. villl ha en famn jag kan gråta ut oss en famn jag kan vila hos, en famn jag kan känna mig trygg i, en famn jag känner mig älskad och välkommen hos! Problemet är att människor säger för mycket. Men vi finns här för dig Evelina, tack jätte snällt men när det väl gäller finns ingen där! Brottas med mig kanske inte är det lättaste, jag är känslokall och vill bara att folk ska fatta utan att jag behöver säga något.... Min deprition är här kärt folk, julen närmar sig och det är ta mig fan den värsta årstiden som finns.... Alkohol, film och täcket över huvudet! Jag är väldigt självmedveten vet precis hur jag fungerar och varför men går fortfarande i samma mönster. Jag måste bryta mitt mönster! Men fy faaan vad svårt det är.
